Efter en helg med svärföräldrarna är det alltid lite skönt att komma hem till det egna. Till lugnet, harmonin och avsaknaden av eviga argumentationer och diskussioner. Jag gillar tystnaden. Lugnet. Det vaggar mig inåt i ett skönt lugn där jag känner mig fri. Sociala tillställningar är trevligt, och jag har massvis med människor i mitt liv som jag älskar att omge mig med. Men ensamheten. Jag måste bara få landa där emellanåt för att samla nya krafter.

Renoveringskaos
Hos svärföräldrarna har vi spenderat en stor del av helgen med att bevittna ett renoveringskaos som nästintill hade kunnat orsaka en skilsmässa (eller två) om det inte hade löst sig. De har precis bestämt sig för att byta köksluckor och hade en säljare från Mälarkök på plats som visade upp sortimentet. En professionell och trevlig kvinna som verkligen kunde sitt jobb. Hon råkade ju dock ut för mina svärföräldrar, som aldrig kan enas om något i denna värld – och att hon ens stannade kvar tiden ut är ett under. Funderar nästan på att skicka blommor till henne om hon är kvar i företaget.

Det var många bollar som kastades mellan varandra, varav de flesta innehöll svordomar, men tillslut så kom dom åtminstone fram till två olika alternativ att välja mellan, som de nu skulle ta några dagar på sig att tänka igenom. Därtill ska ju även tilläggas att de samtidigt har rivit ut hela hallen för att lägga nytt golv, och slagit ner en vägg mellan köket och vardagsrummet för att skapa en mer öppen lösning. Vi fick nästan uppleva en sorts hinderbana i deras hem för att ta oss fram utan att riskera att trampa på nå spikar, brädor eller annat löst bråte som fanns spritt överallt.

Så att, ja… lugnet. Harmonin. Mmmm, så efterlängtat. Nu = Dags för ett bad med tända ljus och landa lite i mig själv igen. Därefter lite läsning framför den öppna spisen.

relax